En graviditet är verkligen här och nu

En graviditet är verkligen många olika faser. Ett enda stort ”här och nu”. Där man är just nu tror man är för alltid, det är hela ens verklighet. Först kom plusset och känslan av overklighet. ”Jag är ju som vanligt”, kände jag och när jag berättade att jag var gravid kändes det som att jag ljög. Sen slog det stora illamåendet till i vecka 7 och tillsammans med det oron för missfall och en massa hemlighetsmakeri på jobbet. Lagom tills att illamående, dålig mage och missfallsrisk avtog i vecka 15-18 var det dags att berätta för kollegor och känna de första underbara sparkarna, även magen började växa fram och jag tyckte den var så stor haha.

IMG_8708

Precis efter rutinultraljudet i vecka 18 gick jag en skön power walk. Ett minne blott bara några veckor senare tyvärr. 

Det var några sköna veckor där i mitten när jag kunde gå power walks, äta fräsch mat igen och jobba på som vanligt. Sen kom växtvärken, sammandragningarna och magen växte i raketfart över en natt, inte konstigt att det gjorde ont. Jag fick dra ner på promenaderna och vila mer. Jobbet fick stå tillbaka. Illamåendet lyste tack och lov med sin frånvaro och mina järnvärden var toppen.

Efter vecka 24 kunde jag börja jobba på bra igen och kände mig mer som mig själv. Åt bra, hittade på mycket roligt men var rätt rörelsehindrad och hade svårt att gå fort och långt. Magen kändes fin och det var roligt att klä upp den. Visste att det bara skulle kännas så en begränsad tid och det fick jag rätt i. Så fram till vecka 33-34 typ körde jag på som vanligt. Sen började det ta emot allt mer.

IMG_9098

Vecka 31 och jag kände mig fortfarande fin och smidig. 

 

Magen växte sig större och jag började bli riktigt gravid i vecka 35. Med det menas att det blev svårt att sitta på golvet, hitta sköna ställningar att sova i, kissa hela nätterna, ännu mer sammandragningar, vara hungrig i tid och otid och ha känslorna utanpå kroppen. Magen växte i snabb takt och hela jag ökade i omfång fort eftersom bebis på några veckor gick från 1,5 kilo till 3,5 kilo. Så har det hållit på fram tills nu, i vecka 41, fyra dagar över tiden. Magen är enorm och central i allt jag gör. Fogarna, ”golvet” och ljumskarna, värker och molar mycket vilket gör att jag inte går ut alls längre. Sammandragningarna har gått över till förvärkar som gör ont och att vända sig i sängen är ett projekt som bara den som varit höggravid kan förstå. Snart är det dags!

Att sluta jobba i vecka 36 var en befrielse. Att slippa följa samhällets sociala koder som att äta och sova på förbestämda tider och orka lyssna på jobbproblem blev allt svårare. Jag ville bara vara hemma och boa inför bebis ankomst. Som jag trodde skulle komma för tidigt men tji fick jag.

Allt som allt har det varit en bra graviditet och jag har lärt mig att slå av på tempot, sänka kraven och släppa mathetsen. Att tänka på någon annan först och inse att småsaker inte är värda att lägga energi på för den behövs till annat nu. Allt utom graviditeten har känts oviktigt sen dag ett. Jag har gillat att vara gravid, vänta barn och allt som kommer med det. Förberedelserna, gemenskapen med andra mammor/gravida och längtan efter vår lilla. Nu väntar vi spänt på att vår bebis ska vilja titta ut. Förlossningen ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning.

Ebba von Sydow sammanfattar det här med graviditet så bra. Läs hennes i lägg HÄR.

IMG_9353

Höggravid i vecka 40 + 2. Svullen och superont i fogarna. Gillar fortfarande magen och känslan att vara gravid men längtar efter vår lilla bebis nu. 

 

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>